Oslipad diamant

Jag vet inte hur många timmar jag har spenderat i sadeln i mitt liv. Men brinner man för något så starkt och vill bli duktig så krävs det träning. Hör så många som säger att det ser så lätt ut att rida. Tar det som en komplimang när jag får höra det för det är det man kämpar för, iallafall jag, att det ska se lätt ut och inte synas vad man gör för hjälper. Kan ju bara tala om att jag har slitit och kämpat som ett djur, speciellt med min nuvarande busunge Lilja. Hon har stått mer på bakbenen än på alla fyra. Att först och främst få hästen att röra sig framåt och inte uppåt är ju ett framsteg haha. Hon fick nämligen ett "återfall" idag när jag red, hon har varit så duktig och inte bockat eller stegrat på veckor men så idag var det helt galet. Trodde verkligen att jag skulle ramla av, hon stegrade och bockade i full fart på en bucklig åker med isfläckar lite här och där, men höll mig kvar såklart och slutade inte fören jag vann. Men men tillbaka till att folk tycker det ser så lätt ut, ja visst nästan vem som helst kan "åka häst" men att få hästen att vilja jobba rätt är något helt annat, samspelet mellan häst och ryttare är något alldeles speciellt. 

Det går inte alltid jättebra varje ridpass men de dagar både jag och Lilja är på topp är det något helt magiskt att rida. Att få utvecklas med henne är helt fantastiskt, vi ska ta oss till de högre klasserna så ni alla får se oss på banan. Vi ska glänsa tillsammans.